hälen fastnar i strumpan
när jag försöker slita mig loss
så torr och död är huden
så bortsträvande är min kropp

försöker, försöker slita mig loss
men bojan jag bär säger stopp
så man står här fullt påklädd och civiliserad
känner sig isolerad
och önskar sig naken och vaken
för nya världar, nya mål

jag säger skål men vet inte vad jag firar
botten upp och tomt i glaset
jag höll ett tal som jag inte representerar
för det talades välfärd och nyttja

men står man still i tid och timme,
trasslar in sig i ett tyg och strävar utan njutning
så lever man inte ut i klyschor
man tar inte klivet
man är en individ
man har ett namn
men det håller så svagt ut i luften

Populära inlägg i den här bloggen

luftcykel

söndag

greppbart?