Inlägg

Noll till något

Du var den den tillmötes osynliga konturen utan form Skuggan bakom solen Du var introverten Omfamnad av extroverta, färgstarka kulörer, hungriga på liv Du var mager som en ost med hål När andra skrek med slagord och 140 decibel fortsatte du att artigt viska När andra trampa på som bergatroll  tippade du lätt på tå som att du va rädd för att fästas samman med marken Vad är din rätt att vara i en värld där alla vill vara allt? Men en måndag, tisdag eller sensommarnatt vaknade du till Du fann fem fel eller många Du fann din rätt i det som kändes så fel Du fann din röst Satte styrka i ditt bröst  och kysste adjö till demonerna som dämpat din väg Din väg att vara du den du är när du vågar tro att den du är har en plats Du har rätten att vara du Lämna ett avtryck Avsluta nollvärdestron Skrika och skena iväg Från transparent till hjärtskärande verklighet lilla grå

donuts och drömmar

Jag sitter hemma med en flottig donut och drömmer om en strand med ståtliga sandslott och brunbrända män. Om en passande bikini, där inte tutten hittar ut, Om en tjock, tät plånbok som tar mig dit jag vill när jag vet vart jag ska. Vill ha en avskalad version av sanningen men vill inte utsättas för en endaste lögn. Ljuger bara i spegeln, i CV'n och i selfiekamerans färggranna filter där är jag så bra så jag bjuder upp på ensamvals & hemmapull vad gör man inte för sin egen skull? men med en flottig donut i hand önskar jag mig ändå till en strand med svettiga män, passande bikinis och täta sandslott i dess bakgrund...

disco sa hon

Nu är det disco sa hon och vinglade ut i natten med den höga klacken och långnaglade lacken med det djupaste tuttglappet och 30 duckfaces på snappet Hon swipar aktivt på en app Hoppas ju på napp och lite kärleksrus Hon låter någon bjuda på dryckesbrus höghalt i glas är kärlek utan krus önskar sig fästas lika tätt som hans snus Men hon intar golvet dansar till neon och samjuckar närmsta granne allt hör till det är lördag hon slänger pengamynt och plikter kvällen ska ge andra utsikter hon glömmer mjuka dikter det är dans i afton fyra bugg, en rom och cola det är helg, hon vill vråla lördagar är som anabola tillfälliga självsäkerhetsmuskler i glans tills effekten rinner av och hon står kvar med det som är och ser på det som var som att bygeln ramlar ut ur bh:n det som lyftes faller ner det är de ledsna taxöronen hon har kvar när det gått till söndag och spriten slutat verka det är taxöronen, sm...

Hon tar vad hon också får

Hon vrider nacken några varv i jakt på nya vinklar andra grader för att söka skatt manlig saft Hon suktar efter dig. Du vet det inte än men snart, att hon redan ser bilder av friflygande tygstycken. Riven bomullsväv, i brist på tid att systematiskt klä av och placera på hög. Men först går hon fram, vokaliserar fram hårda, sträva ord du aldrig lagt på tungan. För du är blyg; hon vet, hon ser, hon tar… och du är förlorad Du följer med som att du inte hade val, ett kidnappat köttstycke i nattens hav. Du känner fingrar som landar, stryker medhårs och lent. Du är varm, du är het. Du suktar viskande efter mer. Du känner läppar som fuktar din hud och omfamnar din erektion, Du blundar, följer varje rörelse med lust. Du greppar nacken och nyper efter mer, ber henne att aldrig någonsin sluta ge av det som sker. Du är hennes och hon är din, i nuet utan bunden tid. Du är i, hon är på. Ho...

vad heter du när vardagen efterlyser ditt namn?

i många stunder tvivel med tankarna som vrider och magvärk som svider reser du dig ändå alltid upp skakar hand med herr demon och kysser djävlarna i nacken du drar klacken i backen och polerar något färgstarkt i lacken med mål att efterlämna ett självsäkert eko det skrålar i din röst du är varm i ditt bröst ödet är i näven och just nu går du med vinst men du kämpar för balans i vardagens olust där du ännu inte vet vem du valt att vara du bara är så låt dig vara du kommer fram om så ett steg fram, ett steg bak

luftcykel

jag svävar mellan det där man kallar himmel och jord ovan moln och i djupaste skog rehabilitering och reinkarnation och i allt som inte har något ord jag kräks och jag föder göder och förblöder och hoppas på ett slut när jag hoppat och vänt mig in och ut ett slut och en början på något med värde där jag fäster styrka fäster hopp och lite kärleksbrus

lön och skatt

Åren går Människan isär Och vi vågar bara viska Vi betar på botten I näringsfattiga skåp Och trånga skor Känslor spelar pingpong Mot en vägg ingen möter upp Vi slår oss blödande i pannan Kalla, infekterade handtag Och en nerkissad toalett Tårarna rullar samman med svett att torka sig är en guidebok med tusen sätt utan tröst det gör ont i mitt bröst Anonym, punkterad och nertryck Instämplad och brukbar MISSBRUKBAR