När C textar

Jag sitter hemma med en flottig donut och drömmer om en strand med ståtliga sandslott och brunbrända män. Om en passande bikini, där inte tutten hittar ut, Om en tjock, tät plånbok som tar mig dit jag vill när jag vet vart jag ska. Vill ha en avskalad version av sanningen men vill inte utsättas för en endaste lögn. Ljuger bara i spegeln, i CV'n och i selfiekamerans färggranna filter där är jag så bra så jag bjuder upp på ensamvals & hemmapull vad gör man inte för sin egen skull? men med en flottig donut i hand önskar jag mig ändå till en strand med svettiga män, passande bikinis och täta sandslott i dess bakgrund...

Nu är det disco sa hon och vinglade ut i natten med den höga klacken och långnaglade lacken med det djupaste tuttglappet och 30 duckfaces på snappet Hon swipar aktivt på en app Hoppas ju på napp och lite kärleksrus Hon låter någon bjuda på dryckesbrus höghalt i glas är kärlek utan krus önskar sig fästas lika tätt som hans snus Men hon intar golvet dansar till neon och samjuckar närmsta granne allt hör till det är lördag hon slänger pengamynt och plikter kvällen ska ge andra utsikter hon glömmer mjuka dikter det är dans i afton fyra bugg, en rom och cola det är helg, hon vill vråla lördagar är som anabola tillfälliga självsäkerhetsmuskler i glans tills effekten rinner av och hon står kvar med det som är och ser på det som var som att bygeln ramlar ut ur bh:n det som lyftes faller ner det är de ledsna taxöronen hon har kvar när det gått till söndag och spriten slutat verka det är taxöronen, sm...

Hon vrider nacken några varv i jakt på nya vinklar andra grader för att söka skatt manlig saft Hon suktar efter dig. Du vet det inte än men snart, att hon redan ser bilder av friflygande tygstycken. Riven bomullsväv, i brist på tid att systematiskt klä av och placera på hög. Men först går hon fram, vokaliserar fram hårda, sträva ord du aldrig lagt på tungan. För du är blyg; hon vet, hon ser, hon tar… och du är förlorad Du följer med som att du inte hade val, ett kidnappat köttstycke i nattens hav. Du känner fingrar som landar, stryker medhårs och lent. Du är varm, du är het. Du suktar viskande efter mer. Du känner läppar som fuktar din hud och omfamnar din erektion, Du blundar, följer varje rörelse med lust. Du greppar nacken och nyper efter mer, ber henne att aldrig någonsin sluta ge av det som sker. Du är hennes och hon är din, i nuet utan bunden tid. Du är i, hon är på. Ho...

i många stunder tvivel med tankarna som vrider och magvärk som svider reser du dig ändå alltid upp skakar hand med herr demon och kysser djävlarna i nacken du drar klacken i backen och polerar något färgstarkt i lacken med mål att efterlämna ett självsäkert eko det skrålar i din röst du är varm i ditt bröst ödet är i näven och just nu går du med vinst men du kämpar för balans i vardagens olust där du ännu inte vet vem du valt att vara du bara är så låt dig vara du kommer fram om så ett steg fram, ett steg bak

jag svävar mellan det där man kallar himmel och jord ovan moln och i djupaste skog rehabilitering och reinkarnation och i allt som inte har något ord jag kräks och jag föder göder och förblöder och hoppas på ett slut när jag hoppat och vänt mig in och ut ett slut och en början på något med värde där jag fäster styrka fäster hopp och lite kärleksbrus

Åren går Människan isär Och vi vågar bara viska Vi betar på botten I näringsfattiga skåp Och trånga skor Känslor spelar pingpong Mot en vägg ingen möter upp Vi slår oss blödande i pannan Kalla, infekterade handtag Och en nerkissad toalett Tårarna rullar samman med svett att torka sig är en guidebok med tusen sätt utan tröst det gör ont i mitt bröst Anonym, punkterad och nertryck Instämplad och brukbar MISSBRUKBAR

En så sjuk distans men så nära inpå Drar hårt i mitt blonda hår biter i lår Består bara av sår Ett skitnödigt läge där jag talar ut Att du talar i klungor och gör mig vilsen i min själ Tala om vart vi är? Ensam är inte rock and roll Jag blir bara en svag människa Med dålig självkontroll Det bor en trasdocka i spegeln och en två äpplen hög karaktär Så tala i ord Vokal och konsonant, versal och gemen Jag vill inte vara en ensam pippi på gren Jag vill att vi samlar kvistar och bygger bo Att hälsan ska få ro Kvitter, inte hjälpsökande twitters Så ge mig ljud i mina skavsår Ord i mina hålor Någonting jag kan förstå att du kan tycka SKRIK! Så vi kan stå stadiga på marken...

Kom fram, kom hit, kom in sök in, kom och finn mellan hudlager , förhårdnader och trängsel Pumpa upp ditt blod och höj din puls fall pladask för impulsen Sekundrar är för långa att räkna slå ett slag för djurisk lust och fysisk kommunikation linda in dig i mig, bind mig försegla min mun ögonen säger ändå allt het som lava, cool som is besudla med din pensel måla upp en tavla med alla de kulörer vi inte trodde fanns vi finner färger i vår kärlekslek mål i våra olympiska spel radikalt men dock så sött söndertrampade vindruvor under hala, nakna tår ge av ditt hemvävda vin få mig berusad och försvinn…

hälen fastnar i strumpan när jag försöker slita mig loss så torr och död är huden så bortsträvande är min kropp försöker, försöker slita mig loss men bojan jag bär säger stopp så man står här fullt påklädd och civiliserad känner sig isolerad och önskar sig naken och vaken för nya världar, nya mål jag säger skål men vet inte vad jag firar botten upp och tomt i glaset jag höll ett tal som jag inte representerar för det talades välfärd och nyttja men står man still i tid och timme, trasslar in sig i ett tyg och strävar utan njutning så lever man inte ut i klyschor man tar inte klivet man är en individ man har ett namn men det håller så svagt ut i luften

Du stackars lilla korp nu fryser dina vingar Näbben är röd och blicken är bortom Du stackars lilla krake Sjung ut din klagosång Nynna toner om vårt vinterland, din förlust och din törst Du stackars lilla sate Om vi alla andra kunde sticka En tröja varm och färgfull Lite mindre svart och lite mindre tragisk Lilla korp hur lång va din väg från flytande till sunk, När fängslades du till bänk och fyllesånger, Gråa skalor och socialen? När gav du upp och när blev du vän Med avfallstunnan och burkens botten Vad skulle vara målet på en så lerig spelplan, Och hur tar man sig dit? Vägen kanske va rät och sedan djup Kan hända att du är sjuk Rehab in och ut Tills hoppet gjorde slut Och vem är jag som går förbi En lycklig djävul Med stadigare ben och lenare päls Jag kanske ska va glad Av mindre lyckade exemplar Men nog klappar hjärtat lite grann För dig med dålig flax, lille korp Lille svart

Hinner jag innan jag försvinner Tar jag tag innan jag släpper Skriker jag i högsta skall Eller finner jag medel som bedövar? Om man skulle sluta pumpa hjärtat Släcka strupen med något rinnande och haltigt Tappa klacken innan vägen möter vägskäl Och trumma hjärnan med hårda dunk Livet är hårdrock och ledsamma ballader Dåliga filmslut och taskiga undertexter Vi kanske skulle leka cowboys och indianer Där ingen är god och ingen är ond Med olika vapen och olika syn Men med tro på att det vi gör är rätt Men jag ger mig inte ut och krigar Står vilsen på någon annans betesmark Där gräset är grönt och blommorna vackra Där jag ska gå förbi men inte stanna Jag ska odla Odla kraft, odla gräs, odla känsla Stå fast och fästa hjärtat Höja vapnet och skriva eftertexten På något jag orkar kalla ett färdigt kapitel

behöver manskropp, berörning, lemmar någonting som skaver med njuting mot huden så som din sträva tunga mätta min suktande strupe med all den kärlek du kan lyckas förmedla i ett enda laddat ögonblick har inte så mycket att begära mer än nuet din hetts din svett din omkrets ge mig av dig just nu när jag behöver det som mest när jag magrat och längtat ut i dimman flåsa ut mitt namn på repeat så som jag tillägnat all saknad ditt förnamn låt dig förstå mitt allvar när ja talar om lekar en fiskkrok letar bete och önskar sig tillräckligt vass vill fästas vid och smidas samman med dig, du, dig nu nu

se på faan! någon har sprutat glansmedel i ögat jag lovar, jag är oberörd. bedövad. (och jag gråter heller aldrig inne på bion) berusad? nej jag är inte berusad jag bara står här och vilar en stund det är skönt att vila sig emot stolpen på min rätradiga väg fram jag behöver inte alls luta för balans och spyorna. de är inte alls mina ägaren liknade mig men det va inte alls jag det här är inte mig det trodde jag att ni visste jag är fröken stark som över skog och mark spottar och sparkar gruset vid min fot fröken som klarar allt och blek. ni fortsätter klaga varför lägga pengar på soleffekt när jag smeker mig med puder och när ni säger "runnit bort" och "du luktar så illa" jag suckar djupt och förklara mitt fall en främling kom förbi och fyllde mitt hjärta en annan dag och en senare tid sprutade han glansmedel i mitt öga, vi skulle också kunna kalla det för tårgas vilket i sig lukta...

en kungen öl att klämma in i strupen så vi säger väl det. en trevlig helg det är bara att ta det och svälj! var god välj. var god vänta tänk om väntan gav ränta någon slags tröst i törst det må hänt att man lyssnat på KENT lite allt mer än ofta men om det är det eller sticka en norgekofta analyserar jag hellre en tår en tanke en skiva och skriver mig fri från någon procent bitterhet när jag som då känner ensamhet jag dricker öl och önskar mig måla tavlor illusioner i kulörer som vi inte visste fanns bestämda mål att sätta i ram. i sal just där i livet där tankarna får plats i möbleringen och känslorna tränger ut från isoleringen tänk om du var min kung. är min kung dricker, klämmer, slänger och köper på systemet för tio spänn och att du skänker mig berusning. tio minuter en kvart och att dagen efter är känslan svart att jag hellre vill ha en kopp svart lika med kaffe och att känslan efter dig försvinner med nån tablett eventuellt kan jag kräkas ut dig i en toalett ja det vore ju ...

ord skär så ofta i tungan ord som man så hjärtligt vill punga ut men någonstans i känsloexplotionen rullar tårtanken ner i strupen och det enda som är värt ett försök är att slicka upp tåren med den sårade tungan så att ingenting och ingen del av mig och mitt faller och faller ut till marken.

jag befinner mig på ett dansgolv, det ljudas dunkiga hitlåtar med tremenigsinnehåll och det bildas relationer i ett nollkollparadis. på dansgolvet är vi alla lite tillsammans, en ormgrop där alla beter sig lite si och så. Förstås mer så, så som i höftvinkningar, sängkammarblickar med kladdiga mascaror och något mer av påklädda sexakter. mest så som i vad hälften kanske ångrar om ett halvt dygn eller så men känslan är just vid tillfällig tid dubbel glädje i denna berusade stund. några gråter åt varandra och skriker hatord men det hela är förstås en massa missförstånd då de egentligen älskar varandra och det hela slutar med att de går hem och make some peace. ja, alla är så jävla lyckliga, kåta och förvirrade där ute på dansgolvet, om man är tillräckligt full förstås och inte har längtan till något/någon annan, någon helt annanstans. så som på en lördag i full berusning - och glädje?

Kåt som faan klockan två Se om du kan trolla I fullt berus med telefon Vem vill dig Och vem tog vem på kvällens sista tryckarjuckardans Avverkad. Raderad. Under konstruktion Och du kan inte riktigt veta alla namn Sverige är en tillåten plats att kalla ”du” på Så vi kör på ”du” och allemansrätten Och vi låtsas leta efter den sanna skatten När i själva verket trumf är bäst och resten kan fungera Och kåt som faan fortfarande klockan tre Och ingen tycks vara vaken Sakta hem Och där står hon Lutad för balans i en spya Utan skor Men vem är väl du. En nattlig hjälte Du bär kvinnokötet över axeln Och tankar in kärlek i hennes kräkoas Och skyller på söndagen att vi var ju fulla som as Men jag lovar jag sparar ”du” i telefonen Och ringer dig vid två eller så någon gång… - Someone you know?

Vi är alla vertibrater delande samma världsliga vibration men visebella i olika ort med olika skalor i skall. Vi värderar i olika tankar, belyser med olika ord med samma värde på vår exkrement och av samma kemiska produktion gör att var och en kan säga speciell och ingen kallas inget och viseversa. Så må oss leva så må oss dö över samma yta under samma jord och försöka hålla fucking sams Amen!

ett öga. du har två vad ser ditt som mitt enda mitt missar? blir bara svett av din prestation som inte tjänar mig någonting till för här innehas inget kallat kärlek men du är ett hjärta i min halvåtsittande bakficka som jag är stolt över att fått erfara så tårögt bara att mina ord inte rubbar tanken som du så tungt bär om mig som varm för jag kan och helst lyckoönskar mig varm på avstånd mitt kall finns någon annanstans än i din trygga famn hur vacker du nu än må vara känner ingenting alls om att stanna kvar så jag vet hur mitt liv bör vara i förhållande till din barm hoppas du snart förstår och värms av någon annan och vacker... men det är av kärlek jag talar

Vaknade upp med blonda tankar Om att idag blir en bättre dag Idag ska jag lära mig av igår Av alla misstag. Alla sår. Klev upp och tog en caffe laté I tron på nyinkommen energi I hopp om att ta tag i mitt liv Kammade håret i ljummet ljus I dagdrömmen om en vacker vy Så tog jag bussen ner mot stan Med tanken att byta ord Med något nytt För världen ska visst va stor Så stod jag där i vidvinkel I hamn utan att veta vart skeppet skulle gå Kristinehamn låt mig fly Men kroppen lämnar inte marken Bryggan ska inte stigas Vinkar adjö Till några glada, fria sjömän Och i väntan på inget alls Gick jag än en gång hem Till mitt trygga kala ikeahem Och jag ler inte en enda gång på hela dagen Bara ironiska skrattljud åt mitt helljus Där min svaga karaktär inte syns Men jag vill vakna upp igen Fästa hopp i min kropp Och styrka i mitt psyke Så jag tar mig dit Dit jag vill När jag vet Vart jag ska

du, jag tror jag vill ha dig eller inte tror utan vet att jag vill ta dig släpa med dig, dra in dig i min värld brutalt, våldsamt men dock så kärt för jag behöver banne mig lite kärlek och du ska bli min kärleksslav göra dig besvärad av mina krav du ska dämpa min ångest och förhöja min sky men vi tar det lite lätt i början för att du är ny du behöver bara säga att du älskar mig att du aldrig kommer lämna mig att jag är den vackrast du skådat i stan och mer än vad dina ögon är van och klarar av det blir grejer det här hjärtat lite romantik, dramatik och hjälplös lust vara kåta, våta jävlar med kärleksbudskap så är det my love så är kärleken i en påtvingad fantasi på nattetid & nattvardsvin i vansinnes berus

Var hälsad vackrast När tänker du kyssa mig? Om jag böjer mig fram och putar med munnen Kan du då kanske gissa vad jag önskar? Målat kinderna rosa och knytit i håret en rosett För att bli så där docksöt Så att Vackrast och jag får plats i samma saga Kyss mig och vi lever lyckliga i alla våra dagar Ett vackert snippsnappslut, En räddning från vardagsmat, gråt och sånt som är svårt En så mycket vackrare truddilutt Kyss mig, kyss mig min prins. Min prins! [ för jag börjar få ont i ryggen ]

slutat lagt energi på sådana som inte vill ta vid att det skulle spela någon roll om hur vida det känns och bränns på insidan och vilket sätt man valt att fortsätta le försöker samla mina trasiga bitar för att hela mig försöker att sluta känslomässigt fördela mig drömmer om sådant som inte existerat och du drömmer om igår men dina glansdagar är slut och jag har slutat servera klär mig inte längre fint för din lycka och jag har talat om att vi inte längre har något gemensamt som skulle kunna kallas vackert och jag tror det har slutat glänsa i ditt öga jag har ingenting mer att ge och du har ingenting mer att få tänker inte spotta på din gata för där tänker jag inte passera men hej, och hjärtligt tack för fikat!

Dela pluntan och ha ett party Du får en vän eller två I en stund eller så Tills dropparna är slut Och svettats ut Och du vaknat upp till något realistiskt Vem är du då? Och vem är de bredvid? Som väsnats i natten Och varit kungarna Som aldrig betalat skatten Eller vad va det du sa när du vaknade till Sa du verkligen ”Ja visst det är så det ligger till” eller var det i gårdagens pant du sökte en lösning förlängde tillvaron i ett låtsaslyckorus och stannade kvar med korparna på bänken ”skänk fattig man liten slant, värna om den svaga” säger du till några unga studenter som passerar förbi och orden rullas ut med stödhjul och kanske en gnutta rödtjut och någon gång under livets lopp har du hunnit föraktat, svalt och kräkts ut din stolthet och karaktär men jävlar vad nöjd du är med livet när Frälsis bjuder på varmkorv nere på stan.

och kvar i den inrökta lokalen låg känslan av flykt en flykt var av olika art en flykt fram en flykt bak med en vardag och liv någon annanstans än här och kvar i den ödsla lokalen låg damm och spillt vin flykten för att drunkna flykten för att himla flykten för att tillfälligt försvinna läppstifttryck och grinade tårar dagen efter ger ständigt kalla kårar ångesten där du vill fly igen och drogen som för dig tillbaks en fylld lokal med fyllda strupar med ljud som dövar och klackar som skaver med munnar som ljuger och människor som längtar som längtar, längtar bort till någonting som kanske inte händer här och om mindre i morgon. men vi ser framåt i en stund och tio minuter till glamour, neon och skamliga förslag allt som är långt över lag och vi är halvnöjda...

unga hudar med rakade pälsar smetar sig intill varandra så nära att det skär. [ men på ett lyxbekvämt sätt ] öppna, dreglande munnar gapar efter mer av mycket. [ vi skulle aldrig släppa stycket ] vokalljud och tiotusen känslor utan ord och vi ler i vår njutning på allvar i vår vuxenlek där vi avlar larver på låtsas. vi väljer slagord, då vi smeker och klöser varandra. och det är svårt att få avsmak på känslan av att knulla, ha sex och älska på samma gång.

vad är jag av det jag var i en vind pust virvel vind söker jag en spegel av en profil försöker visa och ta vid men förlorar av dålig skärpa och dålig självkritik vad är man belönad när skatten blivit skattad och skrattet fallit av äger hopp som inte tryggar den svaga till stabilt ett vitt staket och stuga brygga och fysik söker fetma och känsel vid min hud någon som viskar vackra ljud när det är kallt jag är ingenting i den värld där alla vill vara allt hur löser man upp tårar av salt hur värms den kylda av kallt hur blir flykt till flyga och burfågel till falk jag skulle vilja veta allt och resa upp och ut i intet och fram...

En tröttsam dos av obehag tränger in och stinker svett. Den kämpar och förtär alla sinnen. även de som inte syns. den transparanta malen som synar ovisshet den svart-vita hallucinationen om att allting pekar bort bort från detta vinterland till någonting mer av ingenting men ändå någonting som har allt allt det som inte hittat fram till denna stund som borde vara min ljuspunkt och riktning jag vill bara nå fram och finna rätt hålla fast och fästa tätt pulsen ska slå men inte skrämma så som hjärtat ska stillas men aldrig sluta slå...

kom inte hit och värdera en lust du inte smakat den är min och den sitter i gommen likt din general lika fast och beroende men med vackrare arom och fruktighet stå inte där med påtänkta slagord de rubbar ändå inte min hinna så du kan lika gärna försvinna det drabbar inte mig det är som det är och det kan du inte förhindra du kan inte få mig att sluta tindra så sluta inta och passera jag vinkar av dig och lyckoönskar din väg men jag står kvar i all tid men ingen timme och låter friden cirkulera i munnen.

Lugn på min gata men tankar i strid nuet och tiden vill inte kännas vid Tankar på människor med gråten i hals önska mig säga inget illa alls Men nuet och tiden hetsar min själ borde mig springa lång bort, bort iväg Men här är min tid med sprängande värk och här är mitt liv med tveksamhetens särk Låt det dö ut Det mörker som släcker Låt det slå ut De ögonen som läcker Vill låta det vilda livet sakta vila Och möta min gatas lugna ro Och önska i själ och hjärta Att här, här kan jag bo

Långsamt Varsamt Magiskt Var så jag såg & kände dig röra & det var vid mig & du fick mig att känna att allt det enda jag ville ha var du du gav mig mina andetag & luften var lust